Lillemanochjag

Urk va jobbigt det är att träffa på honom utan min lilleman..
Blir så verkligt att hon har honom och det känns inge bra..
Hon är säkert bra med barn.. inte det jag ifrågasätter utan det
är själva känslan att någon annan som jag inte känner har honom.
Den enda som jag verkligen kan lämna honom till är min mamma.
Jag har jättesvårt att någon annan har hand om honom.
Handlar väl om tillit och det har jag väl inte till så många..
speciellt inte till någon som jag inte pratat med utan bara
haft dåliga erfarenheter av. Sjukt jobbigt men jag vet ju att jag
måste bita ihop. Jag tänker absolut inte gilla läget utan jag får
acceptera att jag inte accepterar helt enkelt..
Är ju mina känslor det handlar om och inte Emilios.
Han mår inte dåligt över att ha en dagisfröken hemma :P

Längtar efter honom!!!!
Min lilleman, Mitt allt!